Sofias änglar, kan inte göra annat än fälla en tår.

Tänk vad en familj kan vändas upp och ner bara från en dag till en annan.
det gör så ont i hjärtat då man ser en familj i kris.
Känner igen mig hur vi hade det i våran familj då lillasyster var sjuk.
Man tog tillvara på varje minut som om det vore den sista.
Visste inte när Johanna skulle ryckas ifrån oss. Många år har nu gått sedan vi sa adjö till lillasyster.
känns ibland som om allt är en dröm, och ibland minns man allt precis som det var.
Att mista sin lillasyster trode jag var det värsta som skulle kunna hända mig, men inser då jag själv har barn att det måste vara det allra värsta.
Man kan inte gemföra smärta och sorg, men fy för att leva över sina barn. det ska ingen behöva uppleva.

Livet är skört, men otroligt vackert.

Ibland måste man stanna upp och se vad man har runt omkring sig. Vilka fina barn, familj och vänner man har.
Utan er vore livet meningslöst.

Jag vill aldrig mer uppleva något som har med sjukdom att göra.

Att få vara frisk måste vara den största gåvan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0